Det verkar som att författaren Bret Easton Ellis har drabbats av pilar från sin musa och han har börjat fundera över vad hans antihjälte Bateman kan ha för sig nuförtiden, vilka artister han lyssnar på och vem han skulle kunna tänkas mörda. Låter helt klart ganska intressant det här, och en uppföljare till boken vill jag gärna läsa ( men jag vill däremot inte se en enda uppföljare till original-filmen tack, och helt inte heller remaken som det varit tal om). Hoppas inspirationen fortsätter flöda för Ellis, men jag tycker han är lite otacksam i slutet mot fansen vilka han uppmanar till att fortsätta skicka in förslag och idéer men de ska inte förvänta sig att bli omnämnda. Vad är det för fasoner? De vilkas idéer han blir inspirerad av och gillar, de ska naturligtvis tackas i någon form tycker jag. Varför inte som man gör på film och på sista sidorna användas för att tacka personer? Det är ju bara onödigt att det finns med tomma papperssidor både i början och slutet på böcker. Använd dessa utrymmen till att tacka dem som man blivit inspirerade av...

http://www.svd.se/kultur/ellis-overvager-ny-american-psycho_6924223.svd

Äntligen, som Gert Fylking skulle ha utropat. Nu verkar det vara på gång med en filmatisering av serietidningsfiguren Mandrake, och det tycker jag att man borde ha kommit igång med betydligt tidigare. Men bättre sent än aldrig förstås. Mandrake är ju dessutom som klippt och skuren för att bli filmad, och skulle mycket väl kunna passa i en Sherlock Holmes-liknande filmatisering. Det ska bli spännande att följa det här framöver och se vilka som blir rollbesättade för figurerna och vem som kommer att regissera. Den här filmen har alla chanser till att bli något riktigt bra.

Sen väntar jag även ivrigt på en ny, påkostad och storslagen filmatisering med Modesty Blaise. Kom igen nu, det är dags att hon får komma tillbaka till vita duken i något påkostat! Blaise är också en seriefigur som borde kunna göra sig väldigt bra i händerna på någon bra regissör...

http://www.svd.se/kultur/mandrake-ska-bli-film_6923223.svd

Om det här kallas för komedi så vet jag direkt att jag inte gillar komedi i så fall, men det vet jag ju att jag gör så jag ställer mig frågan varför jag då inte skrattar speciellt ofta medan jag ser Bucky Larson Born to be a star... Nej tyvärr, Adam Sandler har totalt missförstått vad komedi är och det räcker inte med att en kille har väldigt utstående framtänder och blir kallad för bäver och Snurre Sprätt och har pottfrisyr, det blir inte per automatik roligt. Och sedan att man har med skämt av kalibern en bondläpp smetar in kuken med något mumsigt ( marmelad kanske) för att sen låta getterna mumsa på. Redan i förtexterna finns scenen med och det sänker ju direkt ribban för kommande skämt som inte heller håller någon vidare kvalite, tyvärr. Men det hade jag inte heller direkt väntat mig....

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag vet inte heller riktigt hur man ska ta premisserna- huvudpersonen Bucky råkar se en porrfilm från det glada 70-talet som hans föräldrar medverkar i, och det visar sig att de var stora porrstjärnor på den tiden det begav sig, och naturligtvis ska sonen försöka slå sig fram inom vuxenindustrin... Men det är ju då en nackdel att ha utstående framtänder, ha pottfrisyr och senare, visar det sig, en så minimal mandom att alla inblandade först tror att han har en vagina. Skrattet har inte kommit ännu, vilket man förtvivlat försöker översläta med att göra huvudpersonen "älskvärd" men det funkar inte heller, ty han förblir den duma personen genom hela filmen, bara det att den dumma personen hittar sin kärlek är den enda förändringen som äger rum... Suck.

Det är trist att se någon som Christina Ricci inblandad i sådant här, och hon har som vanligt mest funktionen av att vara den där lagom käcka, söta flickan som blir förälskad i en nästan helt osannolik kille. Men han har ju ett hjärta av guld;P En annan sak var också osedvanligt korkar- hennes högsta dröm är att jobba som servetris på någon fin restaurang, en dröm som fick sig en törn på grund av att hon spillde ut het soppa över en tant som fick fara till sjukhus för brännskador... Eh, vaaa?

Näh, man hade kunnat lägga ned lite krut på att visa upp hur porrbranschen ser ut, på insidan, men inte det heller och eftersom man är en barnvänlig komedi så bjuds det inte heller på särskilt avancerade skämt mer än att Buckys sperma återfinns lite här och där på grund av sättet han "kommer på"...

Den här filmen kan man lika gärna spola ned i toaletten direkt, för det här kan bara inte vara underhållande för någon va?

Det verkar som att en av de mer välkända profilerna i Robinson ska återvända, nämligen Robinson-Robban! Om det nu verkligen stämmer så tror jag att jag ska ta mig en titt på eländet, bara för att se vad han kan tänkas hitta på den här gången. Det blir liksom svårslaget att toppa det han gjorde när han medverkade förra gången, men vi kan kanske ändå konstatera att han var före sin tid med att måla sig helt i blått- jag tänker på filmen Avatar;P Cameron är lite långsam ibland... I övrigt finns inte mer att tillägga förutom två saker 1) Emma Andersson får gärna göra comeback också. Jag vill gärna se henne på en tropisk ö iförd bikini igen! 2) Snälla, snälla, snälla visst menar ni på allvar med det ni säger om att det här blir den sista säsongen som krönts, nåja, av välkända profiler? Robinson i Sverige har överlevt sig själv och de senaste säsongerna har jag inte tittat på överhuvudtaget. Frågan är om jag ens orkar se något helt avsnitt av denna komma, sista säsong. Men man får väl se hur det blir med den saken, har man något bättre för sig så struntar man förmodligen i det, vilka än som kan tänkas återvända... 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article14516766.ab

Jösses vem trodde att håriga armhålor skulle segla upp som den stora mode-hiten 2012? Melodifestivalen är avgjord och Loreen gick segrande ur alltsammans, men Mellon släpper ändå inte greppet och både Danny och en hårig armhåla har diskuterats flitigt sedan musikfesten tog slut. Jag vet inte jag, men antagligen beror det på att man under uppväxten har vant sig vid att en kvinnlig armhåla ska vara fritt från hår men jag är inte den som säger det, utan vill man ha hår där så får man göra precis som man vill, svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Om jag någon gång skulle vara tillsammans med en tjej som får kräkningar av att se hår under mina armar, så skulle jag ta bort det omedelbums. Och trenden har ju varit tämligen tydlig ett tag- mindre hår! Mindre hår både under armarna, men också lite längre ned på kroppen. Snart ska vi väl inte ha hår på hjässan heller ens en gång;P

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14517096.ab

Ja, att man försöker hitta alla fel man kan med LCHF-dieten som man bara kan visste jag ju redan, eftersom ingen hälsofreak vill skriva under på att det skulle vara något bra med att äta mycket mättat fett och dylikt. Mycket babbel och nya larmrapporter varje dag och man vet knappt vem fan man ska lyssna på i slutändan, men man kan väl i alla fall konstatera, att det inte är sådär jättebra att vara överviktig. Det kan väl alla vara överens om, åtminstone...

Nu läste jag i den här artikeln från Expressen ( ohja, mycket trovärdig källa) att det tydligen inte är så bra med mättat fett, eller fettrik kost överlag, för att det minskar också spermiekvaliten och mängden...

Utöver detta kom jag att tänka på de (stackare) forskare som har hållit på med undersökningen... Undersöka 99 mäns sperma och utröna vilken kvalite och mängd de olika männen har, det kan inte ha varit det roligaste direkt. Eller är det bara i min fantasi som det blir till något ganska äckligt?

Nåja, inte för att jag har tänkt att skaffa barn inom en överskådlig framtid, men man kanske kan ha det här i baktanken i alla fall och se till att äta lite mindre fett så att "grabbarna" i pungen simmar bra och inte minskar i mängd.

http://www.expressen.se/halsa/lchf-dieten-minskar-chansen-att-fa-barn/

Herregud vad den här lilla artikeln gjorde att jag erinrade mig att det är år och dar sedan jag sist såg den gamla pärlan Braveheart med Mel Gibson i huvudrollen. Att denna hjälte ska återvända i en tv-serie nu tror jag inte blir en stor succé direkt, och inte heller då Gibson tydligen inte ska ha något med projektet att göra. Vem av de tvålfagra svärmordsrömmar vi har till "hollywoodstjärnor" numera skulle kunna göra den här rollen rättvisa? Ingen, som jag kan tänka ut på rak arm i alla fall... 

http://www.svd.se/kultur/gibsons-krigshjalte-far-tv-serie_6920817.svd

Jaha så har man lyckats se på ytterligsare en film som ingick/ingår i "nazisploitation" som blomstrade på 1960-1980-talet men som vars värde kanske kan ifrågasättas såhär i efterhand. Jag är ingen storkonsument av de här filmerna och förutom denna har jag enbart sett två av Ilsa-filmerna, men denna var inte mycket att hänga i julgranen direkt och inte skilde den sig mycket från de två filmer jag nyss nämnde. Mycket variation verkar inte ha varit ledordet i de här filmerna, utan snarare mer av samma sak och strunta i trams som nytänkade eller nya grepp! Man vet liksom vad man får, en tråkig handling, mycket naket, lite sexscener... Ja, mycket mer än så är det faktiskt inte, egentligen. Det blir minst sagt väldigt enahanda och ganska så tråkigt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

En annan sak som verkar återkomma i filmerna är att efter att fångarna blivit torterade, utnyttjade och på alla andra sätt förnedrade så slutar alltid dessa filmer med att fångarna antingen lyckas fly eller ta sin hämnd mot sina plågoandar, och det är ungefär slutet i den här filmen också. Fast ingen lyckas fly direkt, utan det handlar mer om att de nazister som varit i centrum blir dödade, så en slags revansch kan man kalla det i alla fall. Annars är det väldigt mycket naket i den här filmen, vilket trode ha gjort dåtidens censur stressade men såvitt jag vet så har jag sett den ocensuerade versionen. Men annars har inte SS Experiment Camp Love mycket som gör den sevärd, och ska man se någon ur genren tycker jag man ska satsa på Ilsa- Shewolf in Sibiria, som åtminstone kan kallas för bra och som var ganska sevärd, om man inte har några förväntingar på den. 

Det allra mesta ( kanske rentav allt) i den här filmen var dålig. En kärlekshistoria man inte tror ett dugg på, knapphändig, uruselt skådespeleri, en handling som man knappt kan engagera sig i och vars syfte inte framgår förrän i slutet och då har man sedan länge slutat att bry sig om alltsammans. Man får helt enkelt ingen känsla alls när filmen är slut, och SS Experiment Camp Love är knappt sevärd idag. Den här kan man med gott samvete ignoerera fullständigt.