Jag begriper inte riktigt varför Bingolotto är en så helig kossa att det ständigt ges nya försök till att återuppliva fornstor glans, men jag förstår att det för idrottsrörelserna i Sverige är viktigt att inte det här programmet avlider. Men jag förstår inte riktigt varför man anstränger sig så, för Bingolotto har väl ändå haft sin storhetstid och programmet lär inte återuppleva det glada 90-talets tittar-och spelsiffror igen. Om man nu ska hålla liv vid det här så borde man istället satsa på en helomgöring, istället för att kasta in föredettingar. 

Men å andra sidan, någon bättre än Jan Bylund måste ju finnas... Jag har sett något enstaka program med honom och jag tycker inte alls att han funkar. Stel och ganska tråkig, ingen programledartyp direkt. Loket skulle ju kunna ge en välbehövlig vitamininjektion till hela Bingolotto, vilket inte minst visade sig när han var med i 20-årsfirandet. Men det återstår att se vad det blir utav det här...

http://www.expressen.se/noje/loket-kan-vara-pa-vag-tillbaka/

Det dröjer ett tag innan man blir intresserad av storyn för från början sitter jag i vanlig ordning när det handlar om svensk ( nåja, Norge är inblandat också) film då det fan i mig aldrig går att höra vad folk säger... Antingen snackas det med någon dialekt eller så är det något oljud strax intill skådespelarna så allt som sägs drunknar i eländet. Jag kör faktiskt med svensk text även när jag ser svensk film, bara för att vara säker på att man inte missar något viktigt på grund av att man inte hör vad de säger. Men denna irritation försvinner stegvis i takt med att man sugs in i handlingen och det här blir ju faktiskt helt godkänt i slutändan. Dessutom är en svensk krigsfilm, som dessutom är helt klart godkänt, ingenting man är bortskämd med och det brukar ju i vanliga fall handla om rena rama komedier såsom 91:an Karlsson eller varför inte Repmånad. Så man ska inte vara alltför gnällig nu när ett seriöst försök har genomförts. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Till en början hade det lika gärna kunnat bli komik av det här också, för jag tycker det börjar lite haltande genom att karaktärerna inte riktigt hinner etablera sig innan det börjar hetta till på allvar. Man förstår snabbt att Aron är filmens centrala punkt, att hans fru väntar barn får vi förstå snabbt så att en "känsla" ska etableras, och sedan kommer även hans bror Sven in i handlingen och så blir han förstås tillfångatagen av tyskarna en stund senare. Snabba ryck minsann, men kanske behövs det egentligen inte så mycket mer information än så? Man förstår ju per automatik att Aron vill klara livhanken trots att han ger sig in i en extremt farlig situation, och det är dessutom inte enbart tyskar som är ute efter honom. 

Men min favoritkaraktär är tuffingen/galningen Wille Järvinen, med sitt glasöga och varggrin så förstår man tämligen snabbt att den här mannen har varit med om en hel del, och det avslöjas senare under filmen att han bland annat varit med under vinterkriget mot ryssarna. Man känner sig på något sätt trygg tillsammans med Järvinen, han vet minsann vad som ska göras även när det hettar till ordentligt. 

En del saker kan man förstås klaga på- osannolika saker som att tyskarna skjuter som krattor samtidigt som våra hjältar har en träffsäkerhet som överträffar väldens samlade bästa prickskyttar, att en finländsk motståndsman dels räddar våra huvudkaraktärer i en knivg situation samtidigt som han snabbt ställer upp på att delta i räddningsoperationen av Sven är lite väl otroligt, och kanske hade det kunnat vara lite mer eldstrider men sammantaget så är alltsammans kompetent utfört. Däremot håller en hel del skådisar en ganska medioker nivå och verkar mest vara handplockade eller påväg mot scenen på Dramaten, för de agerar överdrivet och talar otroligt genomskinligt, som om de hade manuset bredvid sig och läser innantill medan de uttalar repliken.

Men som sagt, Gränsen får helt klart godkänt, trots allt.