Enligt Jane Levy kommer den nya Evil Dead att ha en betydligt mörkare ton och vara blodigare jämfört med originalet, men det återstår väl att se. Det finns inte många filmer numera som faktiskt görs för äldre, utan det ska alltid med massor med svammel så att "alla" åldersgrupper ska tilltalas. Men utan Bruce Campbell tror jag att vi som gillar originalfilmerna kommer att ha svårt att acceptera den här nya versionen, eftersom Ash var den stora, stora behållningen med de gamla filmerna. Återstår att se hur den här nya versionen blir, men jag tror inte att den kommer att vara lika minnesvärd som originalet är om säg tjugo år...

http://www.moviezine.se/artikel/9567-the-evil-dead-remaken-blir-morkare-och-blodigare

"Enligt filmens synopsis följer vi flygvärdinnan New som för tio år sedan mirakulöst överlevde en flygplanskrasch. Hon hävdade att onda andar låg bakom kraschen men omgivningen hade svårt att tro hennes berättelser och hon sattes istället på psykoterapibehandling. När hon åter är redo för en ny flygning visar det sig att planet hon sitter på är samma plan som kraschade. Nu reparerat och ommålat. Väl uppe i luften är de onda andarna tillbaka. Denna gång bestämda att ta hennes liv."

Från rysarnytt.se

Jomen det här ser riktigt lovande och bra ut, faktiskt. Och vilket år 2012 ser ut att vara för just flygplansskräckisar, undra hur många som blir avskräckta från att flyga under året?;P

http://www.youtube.com/watch?v=rnqGKgNNDIg&feature=player_embedded

Jag är inte fin i kanten eller pryd på något sätt eller vis, men att Karatefylla skulle gå över speciellt många gränser tycker jag är lite överdrivet att säga. På sin höjd har något enstaka avsnitt varit sådär, och resten bara skit. Det handlar mest om dåligt skådespeleri, tråkiga "situationer" som känns överrepeterade och därför inte på långa vägar naturligt eller trovärdigt och därför blir scenerna inte roliga heller. Men kanske jag har missat något av de avsnitt där de verkligen skämtar över gränsen? Jag har ju bara sett några enstaka avsnitt på TV6 Play. 

Men det är smått otroligt att det blev en andra säsong överhuvudtaget. Hoppas de lyckas bättre med den och nu blivit varma i kläderna. Och vad "bra" att det är tjejerna som bestämmer vad som får vara med eller inte med, för hur vore det om de manliga manusförfattarna hade fått släppa loss ( förmodligen hade dete kanske blivit bättre alltsammans rentav).

http://www.metro.se/noje/nu-ar-skandalserien-karatefylla-tillbaka/EVHlbs!F6TGYXYaB68oQ/

Jag tycker det här låter finemang faktiskt, förutsatt naturligtvis att personalen på Phone house verkligen är insatt i alla abonnemang eller åtminstone upplyser om information korrekt. Egentligen har jag inget att anmärka på angående Phone house mer än att när jag skulle köpa ett nytt mobilt bredband-abonnemang så påstod försäljaren att den inkluderade datavolymen var 25 GB ( det här var för några år sedan och det här abonnemanget finns inte ens kvar längre) men det visade sig att det hade bara 10 GB, och försäljaren sa att det skulle höjas inom en snar framtid. Det gjorde det också, den gången så jag blev inte så förbaskad över detta ( men det kanske jag skulle ha blivit). Nåja, som sagt bara de ser till att de ger korrekt information och så, så är det här ett bra initiativ och kanske mobilabonnemang-djungeln kan bli lite klarare än vad som är fallet just nu.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3413492.ece

Okej, härligt att Charlotte Perrelli har en påkostad show på gång i Melodifestivalen på lördag, och det låter som att det ska smälla och dundra ordentligt, men är det verkligen huvudsaken? Visst, Saade vann ju en hel del på att ha ett spektakulärt nummer, men jag tror inte att det är vad publiken efterfrågar i år. Och det viktigaste ska ju ändå vara sången, musiken, och då får man ju hålla tummarna för att Perrelli inte har glömt bort det och att The girl är en riktigt bra sång. Av någon anledning betvivlar jag att så är fallet redan nu men det är kanske för mycket sagt innan man ens har fått höra ett smakprov från den. Men det återstår att se, mest showeri och effektsökeri, eller en riktigt bra låt i alltsammans...

http://www.svd.se/kultur/perrellis-miljonsatsar-i-schlagern_6866213.svd

Mitt betyg för We Need To Talk About Kevin pendlar kraftigt medan filmen pågår och jag vet inte riktigt vad jag tycker om filmen när eftertexterna börjar rulla, men nog tror jag att det minsta jag kan ge den är helt klart godkänd och att den är sevärd även om den stundtals känns lite för lång. Och mitt intryck efter att ha sett trailern var att den skulle vara mer åt thriller-hållet, men det visade sig att det inte riktigt stämde, men jag gillade det här ändå faktiskt även om det ibland blev lite för lugnt och händelselöst i den meningen att "blickar" och själva situationerna skulle tala mer än agerande. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det jag däremot tyckte var ett litet genidrag med We Need To Talk About Kevin  är att man här har valt att fokusera helt och hållet på mamman, och vilka reaktioner hon får möta efter det Kevin har gjort. Fokus brukar annars framför allt ligga på den "blivande" mördaren/psykopaten men så är inte fallet här. Det är filmens starkaste kort även om jag har lite svårt att förstå hur en del av de drabbande tänker när de per automatik skyller allt på Eva. Tilda Swinton gör i alla fall helt fantastisk ifrån sig, även om jag tycker att hon är en aning för sårbar redan från början. Man kan också börja ställa en del frågor angående kvinnor och barn, för vad händer när den där perfekta, fina relationen mellan en mamma och ett barn helt enkelt inte finns där? För Kevin visar väldigt tidigt ( kanske en smula för tidigt men jag är å andra sidan ingen psykolog så vad vet jag om när barn börjar uppvisa annorlunda tecken och liknande), men man märker direkt att det är pappan som Kevin tyr sig till. Så vad gör man då? Eva reagerar dock på sådant sätt man förmodligen inte ska göra, men å andra sidan så njuter ju Kevin av att jävlas med henne. Hur skulle man själv ha reagerat i en liknande situation, egentligen? Och vad kan man som mamma göra? Ens barn hatar en, utan någon direkt anledning... 

John C. Reilly gör bra ifrån sig, men är hyfsat anonym och finns inte riktigt med på samma sätt i filmen utan dyker upp bara när han har slutat arbeta. Han har inte så mycket att göra i den här filmen, och jag har lite svårt för att kunna acceptera honom i en sådan här allvarlig och seriös film. Ezra Miller är klockren som tonårige Kevin. Jag vet inte riktigt vad det är hos honom som tilltalar mig, men det är riktigt "nice" när han småler och hela tiden ser så oskyldig ut precis hela tiden, fast man vet att ondska finns i det där leendet. Miller gör inte några stora yviga gester som Kevin, utan porträtterar honom som en människa av kött och blod, vilket gör det hela mycket mer trovärdigt än om han skulle brista ut i psykopat-skratt mellan varven. 

Det som gjorde att jag pendlade mellan vad jag tyckte om filmen var mest på grund av att det från början klipptes från olika händelser, nutid och dåtid, och det började kännas lite förvirrande efter en stund, men tack och lov så har regissören kontroll på alltsammans och allt får tillslut ett syfte så man förlåter hoppandet hit och dit och när man har börjat komma in i handlingen, vilket inte dröjer speciellt länge, så är man fast. Det går inte att värja sig, man kan liksom inte slita sig från filmen. Jag vill inte direkt påstå att det blir särskilt spännande, man vet liksom på förhand vad som har hänt, men det intressanta ligger snarare i att man får följa Kevins utveckling. Men han kanske var lite för annorlunda redan tidigt i barndomen, jag hade hellre velat se att det kom successivt istället. Det är ändå lite fantastiskt att regissören, som är en kvinna och heter Lynne Ramsay, är så ung och ändå har lyckats få ihop den här filmen, även om en del bilder och skeenden kanske är överflödiga ( speciellt i slutet).

Men som helhet är We Need To Talk About Kevin riktigt sevärd och hela tiden intressant. Men jag vet inte riktigt ännu om det är en fullträff egentligen, men som en stunds tillfördriv duger den bra och den ger en lite att fundera över på köpet. 

Ohboy den här actionfyllda trailern för kommande The Raven gjorde ju inte att jag blev mindre intresserad av filmen, det ser faktiskt riktigt lovande ut! Du är välkommen tillbaka till vita duken, Edgar Allan Poe. Tror den här kan bli riktigt sevärd.

http://www.youtube.com/watch?v=H7D-0NLrJOc