I brist på annat att göra i dag så satt jag och tittade på en inblick ( eller dokumentär, även om det inte är riktigt vad det var ) i Google som visades på National Geographic på TV. För övrigt en underbar kanal som man borde titta på mycket oftare än vad man gör. 

Det blev mycket hyllande av Google i dokumentären, och naturligtvis är Google revolutionerande. Hur hade vi suttit och sökt information på Internet utan Google? Hade vi fortfarande använt oss av Altavista om Google inte hade dykt upp?

En intressant iakttagelse på Googles huvudkontor var att det inte verkar finnas några papper någonstans, där har tydligen "det papperslösa samhället" realiserats. De anställda har med sig laptops och antecknar direkt på datorn istället så att alla andra anställda kan ta del av vad som avhandlades på mötet och så att de vet direkt vad det är som gäller och vad som ska hända. Det tycker jag var en rolig anekdot, mest för att vi i övrigt har misslyckats på att just lyckas göra samhället papperslöst. 

En annan grej är att Google också försöker att ha datorservar till havs numera! Häftigt, men också en stor vinst för företaget Google då de om det blir möjligt sparar in på utgifter såsom fastighetsskatt och dylikt. 

Men det framfördes även lite kritik, vilket jag tycker att Google ska ha, för trots att de har som ledord " Don´t be evil" så vill de ju samla all världens information. Vem är det som ser till att ingen obehörig kommer åt känsliga uppgifter osv? Det kommer att bli allt viktigare frågor i framtiden, och jag hoppas att Google och andra ledande företag verkligen brinner för att lösa frågorna och kommer med bra svar. 

Det låter bra att man har minskat utredningstiden med 85 procent för "mängdbrott", men det är samtidigt viktigt att ha i åtanke att man ska se till att den anklagade verkligen är den som är skyldig också, och att man inte bara skyndar på för att det ska se snyggt och fint ut i statistiken- utan att det också blir rätt i domar och att den som verkligen är skyldig också straffas! 

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13127484.ab

Jag är ingen stor spelnörd direkt, men det finns en del spel som till och med jag tycker är intressanta ( ett av dem är Duke Nukem 3D som jag ser fram emot ) men jag har älskat Half-Life ända sedan jag spelade det första spelet för flera år sedan. Jag tycker också om uppföljaren, även om den inte var lika spännande som det första som helt och hållet utspelade sig i ett hemligt labb och där man fick slåss mot både utomjordingar och kommandosoldater. 

Att det ryktas om ett tredje spel låter lovande, även om man enligt Aftonbladets förhandsrapportering ska hålla förväntningarna låga. Men hoppas, det kan man ju alltid göra...

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article13123361.ab

Minimalistiskt och sparsmakat och ganska lite yttrande av våldsamheter, och egentligen en skildring av en kufisk man i 30-40-någonting-åldern... Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag började se Tony- En seriemördare i London.

Läs inte mer om du inte sett filmen!

Jag tycker att Peter Ferdinando, som spelar Tony, gör en utmärkt prestation- utan att egentligen göra så mycket. Det är inte stora gester, galna blickar, frusterande andetag eller andra saker som brukar vara så utmärkande egenskaper för seriemördare eller galningar på film. Man vet inte riktigt var man har Tony, eftersom han verkar vara så gemytlig, nervös och orolig. Men man förstår efter bara ett tag att något är fel med den här mannen, eftersom han bor i en nedsliten lägenhet, går omkring och köper och tittar på massvis med actionfilmer ( och en hel del klassiska actionfilmer nämns i filmen, så ett litet plus i katen om du är välbevandrad inom 70-80-talets actionfilmer, då kan du pricka av vilka filmer som du har sett som en liten extra bonus medan du tittar på den här filmen ) och den stora frågan är egentligen- har Tony ingen kontakt med andra människor? Man får inte veta mycket om Tonys bakgrund, man får inte veta någonting- vilket gör det lite frustrerande. Tony verkar bara finnas, kort och gott. Och han sover tillsammans med ett lik, av någon anledning... 

Jag tycker om att man har gjort filmen så verklighetstrogen. Det är inte massvis med splatter eller blodutgjutelse här, och Tony känns mer eller mindre mänsklig. Man dundrar inte heller på med massvis av musik, utan det är enkelt och man får nästan känsla av att man tittar på en dokumentär ibland- fast kameran råkar bara ha hittat Tony och bara "följer efter honom". 

Jag tyckte däremot inte om slutet. Och som jag sa från början, jag hade förväntat mig lite mer... tja, mördande! Istället var det som att mördandet hamnade i skymundan, något som bryter den stilla, lugna ytan för ett ögonblick och sedan återgår allt till att handla om missanpassade, underliga Tony. Det var lite svårt att kväva en och annan gäspning för mig emellanåt, för det blev lite tråkigt ibland.